10 år av Sällskap
Med ett svartnat hål i mitt bröst
Ger förfallet det starkaste ruset
Ger lyckan ångest men sorgen tröst
Och mörkret det klaraste ljuset
Belåtenhet blir till svält och törst
När skuggjaget sätts för kröning
Och framgången blir sin egen förlust
Men smärtan sin egen belöning
Hoppet förgås i ödets lugn
Och besvikelsens isande hetta
Glädjen blir vass och lyckan tung
Men sorgen och lidandet lätta
Kommentarer
Postat av: Anonym
fin rytm, men smärtsam - den också .
Postat av: Krokben
It only hurts when I smile.
Postat av: Tung
Wow! Fantastiskt att snubbla in på en blogg som jag gillar. Det var inte igår. Snygg text förövrigt. Får rysningar.
Postat av: Krokben
Tack så mycket, Tung. Den är i sin linda, så vi får väl se hur det utvecklas.
Postat av: Irina
"Och framgången blir sin egen förlust
Men smärtan sin egen belöning"
En mening som jag verkligen kände igen mig i ända in till benen.
Riktigt bra skrivet, gillade rytmen
Postat av: cosmo
åh. aouch.
jag tror jag blev förälskad.
Postat av: Krokben
Tack. <3
Jag saknar just nu en katt som heter Cosmo, som är lite halvt bortsprungen, men jag tror inte du är han. Jag har inte gett honom min bloggadress.
Trackback
